Ambis blogg

Något jag verkligen saknar är ordentliga träningspass flera dagar i veckan där man verkligen får svettas som en gris. Problemet just nu är att det alltid känns som att det ligger en förkylning eller annat och lurar i kroppen. Jag har varit en sådan där som nästan aldrig är sjuk men med barn i huset är man ju sjuk mer eller mindre jämt. Nu är näsan täppt igen till exempel. Sen att mina barn sover så illa gör ju sitt. Konstant trött plus sämre immunförsvar. Dessutom är man rent psykiskt helt slut efter en dag med mina busar.

Jag är i alla fall jättenöjd med att jag har bra rutiner i vardagsmotionen. Det gör verkligen stor skillnad. Jag vet att jag rör mig mer än många som faktiskt tränar mycket. För det har jag sett, många som faktiskt tränar en del men ändå alltid tar hissen/bilen/rulltrappan och de "enklare" valen.
Jag går massor som mammaledig (och även annars med). Plus att jag springer och leker med barnen, lyfter barnen med mera. Hundpromenader ska man hinna med och nu på vintern är det perfekt när man får dra barn upp för pulkabacken. Alexander brukar dra pulkan upp för backen några gånger själv men ofta får man även dra upp honom när han sitter i. Han älskar att åka pulka så det blir ett antal åk per gång.

Jag har mycket överskottsenergi normalt (kanske inte på samma sätt när jag har sådan sömnbrist) så jag har verkligen haft ett behov att träna hårt många gånger per vecka. Jag har varit övertränad 3 gånger men efter det tror jag att jag hittade en balans där jag visste när jag tränade för mycket och därmed lugnade mig. Vardagsmotionen har jag alltid haft med mig. Jag tar hellre trapporna, jag tar hellre lite längre tid på mig och väljer att gå när jag ska någonstans. När jag bodde i Stockholm och skulle till skolan så brukade jag gå en pendeltågsstation innan jag steg på och jag hoppade av en tidigare på hemvägen (45 minuter per väg). Jag gjorde samma sak med tunnelbanan. Hade jag mer tid på mig innan jag började så hoppade jag av tidigare eller på en station efter.

Var jag vill komma med det här är att jag egentligen tycker att vardagsmotionen är viktigare att få rutin på. Är man skadad eller lite sjuk så kan man ändå (inte alltid såklart) promenera eller ta trapporna. Mycket som gör att man inte kan träna är ändå inget hinder för promenaden. Väljer man att gå istället för att ta bilen får man automatiskt en del av den där motionen som man dagligen bör få. Det är väl bättre att man rör sig flera gånger dagligen istället för att köra stenhårt någon/några gånger i veckan och sen var soffpotatis resten av tiden.

Jag saknar verkligen att köra stenhårt men jag vet att jag är vältränad ändå för jag rör mig mer eller mindre hela tiden (jag springer ju till och med runt mitt i natten ;)).

Tänk glada tankar! Tänk glada tankar! Tänk glada tankar!

Usch, jag är så trött så jag blir arg på mig själv för att jag sitter uppe. Cirkulerar massa tankar i huvudet. Sen är det mycket värt att få sitta själv en stund. Speciellt efter en dag som denna med rejäla humörsvängningar hos hela familjen. Plus att Alexander hade somnat på förskolan vilket innebär att han är jättesvår på kväll och vid nattning...

Maken har varit jätteduktig under kvällen och lagt halva golvet i hallen. Ser finfint ut :-)

Jag har inte ammat sen i natt. Det känns!!!!

Jag har bestämt att jag ska vara lite hård för att få minsteman att äta lite bättre. Distriktssköterskan höll med mig om att det var en bra idé. Vid 10 månader behövs det ju lite mer näring än den som kommer från bröstmjölken. Amning morgon och kväll tyckte hon var bra. Jag får se hur jag lyckas med det. I morse åt ju Gabriel ingen frukost för att han hade ammat på natten till exempel. Så kanske inte är så bra att amma morgon då men samtidigt kanske det inte gör så mycket om han inte äter frukost annat än amning. Optimalt vore ju att bli av med nattamning, amma morgon och kväll och att han sen åt på dagen.

Idag ska jag prova ett nytt recept till kräsenmagade lillpojken. Kyckling- och päronbollar som han kan äta själv.

Idag hade Gabriel sin 10-månaderskontroll. Han klarade allt med guldstjärna i kanten, hihi. Det var lite kul när distriktssköterskan kom hem till oss. Hon hade nämligen hört några mammor nere på bvc som pratat om pojken N****** som var så fantastisk och redan kunde gå obehindrat. Stolt mamma när ens son redan är omtalad av andra ;-)

Annars har vi mest promenerat i det vackra vädret idag. Vi missade ju öppna förskolan i och med hembesöket men då mötte vi upp några mammor efteråt och gick en långpromenad med alla barnvagnar och med sovande barn.

Jag har förresten fått så snälla kommentarer både igår och idag. Igår på öppna förskolan fick jag kommentaren "Det är ju inte alla som har fött barn som kan se så fina ut i kroppen som Anna" och idag fick jag kommentarerna av en annan mamma "Det syns att du promenerar mycket" och "Jag vill ha din kropp", haha. Jag är ju inte direkt nöjd med min kropp just nu men det var roligt att höra och jag kanske inte ska tycka att den är så hemsk ändå. Just nu är det lite extra jobbigt med tankar om vikten och jag har därför beslutat att hålla mig borta från allt var vågar heter ett tag.

 

Milo hade bestämt sig för att undersöka det blöta spacklet innan det torkat. Yes, vad glad man är på sina djur ibland.

Jobbig måndag med liten som vaknade lite väl tidigt. Resultatet är en bebis som varit grinig ett tag men jag vill inte att han sover förrän efter lunch som vanligt. Allting är så mycket enklare när han bara sover en gång efter lunch i och med att han inte kräver så mycket sömn. Planen för dagen är lite pulkaåkning efter lunch och sedan öppna förskolan. Får se om jag hinner städa lite också. Det senare är inte så lockande men vi har 10-månaderskontroll för Gabriel i morgon och det innebär hembesök *suck*

 

 

Idag ska vi upp till ishallen och åka lite.

Jag har lite dålig inspiration till att skriva just nu. Känns som att jag börjat många inlägg på det sättet sen ett tag tillbaka. Ska man sluta helt då? Jag vet inte hur jag vill göra. Jag tycker om att skriva men vet alltså inte vad jag ska skriva om. Jag har ju flera intressen på sidan av som är kul att skriva om men just nu är jag så trött så jag orkar liksom inte göra mycket åt min barnfria tid. Mitt projekt för tillfället är att hjälpa min syster med kosten. Det känns jättekul då det tar mig tillbaka till mit specialämne. Det är lätt att glömma att man faktiskt är nutritionist när man inte utövar det något. Jag saknar att läsa artiklar i ämnet och jag saknar att diskutera ämnet. Har suttit och tänkt mycket och insett att jag saknar naturvetenskapen en hel del. Jag älskar kemi, molekylärbiologi och näringslära. Det är så intressant men just nu lider jag så mycket mer av den här sömnbristen än man vill tro. Man har liksom ingen lust att göra något när man får tid eller så kommer man aldrig till skott eller så vaknar barnen en gång var tjugonde minut och rätt vad det är så är man trött. Jag saknar att träna hårt men när man har ett förskolebarn så känns det som att man är sjuk mer eller mindre hela tiden. Jag önskar att jag hade mer tid.

Jag är inne i en riktig tröttperiod igen. Orkar inte göra så mycket på kvällarna utan längtar mest efter att sova. Trötthet ska man väl lyssna på kanske ;-)

Gabriel går på heltid nu sen ett tag tillbaka får man väl säga. Han förflyttar sig främst genom att gå och han har även börjat att springa ibland. Helt galet att min lilla kille blivit så stor. Han är så söt när han tultar fram.
I övrigt så är Gabriel en glad prick som är ledsen när han är trött eller hungrig. Han blir inte alltid ledsen när brorsan är hård på honom utan det är mest om det finns hunger eller trötthet i grunden. Tyvärr blir han ledsen lite oftare nu för han äter inte speciellt mycket. Han får fortfarande sin huvudsakliga näring från amningen. Jag känner själv att det börjar bli dags att dra ner på det lite mer men samtidigt så vill man ju inte dra ner på det om han inte äter något annat. Det han äter för tillfället är lite havregrynsgröt om man har frukt till, frukt, äggröra, macka ibland, leverpastej kan gå ner ibland. Han vll gärna pilla i sig själv. Gurka i handen och broccoli brukar kunna gå ner det med men det beror väl på humör. Något som är kul är i alla fall när jag äter frukt. Då kommer han och hänger sig i mitt ben och ska klättra upp och ta det jag håller i handen. Bästa som finns är clementiner. Han börjar stortjuta om han inte får äta :-) Det är väl bara att fortsätta att traggla på med maten så släpper det väl någon gång. Jag lägger oftast undan av vår mat och kokar eller tillreder som det passar en bebis. Lite smaklöst så det kanske är där problemet sitter. Snart kommer han ju kunna äta samma som vi andra så då kanske det blir lättare. Jag saltar sällan vår mat utan låter varje person göra det efteråt så på så sätt så kan han ju äta en del av oss redan nu.

Minns ju att det var på samma sätt med Alexander och maten men han åt ju i alla fall i princip alltid bra av gröt. Tänkte igår på att när Alexander var 9,5 månad så ammade jag inte så mycket längre. Det var väl kväll och natt. Han slutade ju nattamma och därmed amma helt vid 11 månader. Med Gabriel får jag ju ont i brösten och huvudet så fort jag inte ammat på två mål.

Förskolehämtningar är inget vidare kul. Man ska ha med sig den lilla in och har dessutom fullt med kläder på sig. Svettigt! Sen ska man få med sig den stora som inte vill hem. "Jag ska bara..." är en vanlig term. När man väl får med sig den stora ska kläderna på. Då finns det femhundra saker som ska göras först. Den lilla smiter iväg gång på gång om man inte håller i honom. När kläderna äntligen kommit på efter många om och men så börjar den stora dansa omkring och säga att han är kissnödig. Detta trots att man hundraelva gånger frågat om han inte ska gå på toaletten innan vi går hem. Alla ytterkläder åker av och toalettbesöket tar en evighet. Det är dessutom massa saker som ska göras innan man kommer dit och innan man kommer upp på toaletten. Sen ska händerna tvättas och då ska den stora förklara vad som är i tvålpumpen, hur man tvättar händerna och oj där var en spegel. Man gör alltså allt utom att tvätta händerna. Efter lång tid är man tillbaka till kläderna och på med dem efter massa bråkande. Ute på gården sätter man den lilla i vagnen och då börjar den stora grina för att hans tröja är kvar inne på förskolan. Den är dessutom borta för den hängde ju inte på hans krok. Förskollärarna vet var den är. På väg hem går en pinne av på mitten och sen hörs avgrundvrålet hela vägen hem. Småbarnsförälderns förskolehämtningar är underbara. Hur ska det gå när man har två att få med sig från förskolan???

Om någon märkt att jag inte lagt ut bilder på barnen på länge så är det ett medvetet val. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Har väl egentligen sen början känt att det är fel eftersom de som äldre kanske inte alls vill vara med på internet. Man är ju så stolt över sina barn och vill gärna visa upp dem men vill jag verkligen att vem som helst ska kunna titta på dem? Första steget tog jag väl när jag började göra min header utan barn i. Det var rätt längesen. Min header känns för tillfället ändå personlig för det är min bröllopsbukett och man kan se min mage med Alexander i bakom blommorna. Alexander börjar nu bli så stor att man kan ana hur han kommer att se ut som äldre. Det känns inte riktigt bra att lägga ut bilder utan att fråga honom men han kan ju som 3-åring inte ta ställning till hur han vill ha det. Jag får se om jag delar med mig av någon bild eller om jag lägger upp bilder i den lösenordsskyddade bloggen. Man vill gärna visa upp det finaste man gjort i livet såklart men det kan vara skönt att veta vilka som ser bilderna och att man godkänt att de får se ens bilder.

Jag ska försöka bli bättre på att lägga ut andra bilder så att det slipper vara bara massa tråkig och svart text. Kompakt eftersom jag aldrig kan vara kortfattad, hihi ;-)

Min duktiga lilla kille går mest hela tiden nu. Vet inte när man säger att de går på riktigt. Igår gick han hela kvällen men han tar ju något krypsteg emellanåt. Han har blivit så stor. Helt galet att han blir 1 år om mindre än 3 månader. Var tog tiden vägen?

Igår jobbade jag till strax innan 16. Då gäller det att mysa med pojkarna så mycket det går sen. Vi fick hem vår fjärdedels ko igår så vi hade en del kött att ta hand om och få in i frysen. Ca 38 kg blev det och frysen är nu full av ekologiskt nötkött. Inte illa! Vi räknade ut kilopriset till 42kr. Visst är det mycket köttfärs men bara ett kilo ekologisk köttfärs för 42 kr är billigt och då är det ju även mycket fina köttbitar som filé och fransyska och biff med. Underbart att köpa kött på detta sätt tycker jag :-) Pojkarna var inte så samarbetsvilliga så vi fick snällt vänta med att få ner köttet i fryspåsar tills de sov. Där har ni mitt och makens lördagsmys ;-)

Idag ska jag och barnen utrymma huset. Vi åker till mina föräldrar så att maken kan lägga golvvärme i hallen. Sen kan vi börja lägga golv!!! :-D Maken sa igår att han inte ville att vi skulle åka om det var så halt och blåsigt som igår men idag har ju stormen mojnat (tyckte att det hade slutat blåsa redan igår kväll) så då borde det ju inte vara något problem. De ska väl vara ute och sanda om det skulle vara halt. Det ser klart och fint ut ute. Med snö dessutom. Kanske lite väl i minsta laget men nu ser det lite mer ut som en kylig och fin vinterdag istället för vår eller höst.

Sitter uppe sen en timme tillbaka. Jag ska jobba förmiddag och tycker att det är skönt att få lite egentid innan passet. Hann dock bara ut med Milo för när jag kom in genom dörren kom en ledsen kille som sa att han inte ville vara själv. Han gick med på att mysa ner sig själv i soffan i alla fall så där ligger han och tittar på tv.
Jag har hunnit få i mig lite frukost så på med kläder och jag är"good to go". Får se om minstingen hinner vakna innan så man får kramas lite med honom med.

Gabriel har lugnat ner sig nattetid och jag tror att han bara vaknade två gånger i natt. Han har numer fem tänder och dregglar inte lika maniskt så det kanske är en paus nu innan nästa tand.
Alexander vaknade bara en gång i natt för att kissa så det var också lite lyx. Skönt att få sova några timmar i sträck i alla fall vid något tillfälle.